En vårdnadstvist ur kvinnans perspektiv

Jag är tillräckligt gammal för att se hur kärlek kan slockna lika fort som den flammar upp. Jag har både upplevt det och jag har sett vänner som plötsligt slutat att älska sin partner. I många fall har det varit bra (från min synvinkel) då partnern i fråga inte varit speciellt bra, i andra fall har jag nästan blivit chockad.

I vissa fall har det slutat med perioder där jag fått vara ett stöd och hjälpt mina väninnor att komma på fötter igen efter ett uppslitande uppbrott. Man reder sig alltid; även ett krossat hjärta läker. Så har jag resonerat tidigare, men nu har jag börjar vackla lite.

En av mina bästa väninnor är nämligen mitt i en skilsmässa. En skilsmässa som kantats av bråk kring det ekonomiska - vem ska bo kvar, vem ska ha bilen, vem ska ha möblerna? Inte speciellt upphetsande; jag kunde egentligen inte bry mig mindre.

Men, det som skett nu är betydligt värre. Hennes ex-man har nämligen lämnat in en stämningsansökan mot min väninna där han kräver ensam vårdnad om deras dotter. En chock! Jag har aldrig sett honom som den perfekta pappan och jag har aldrig trott att han skulle vilja ha ensam vårdnad om barnet. Ska jag vara ärlig så har jag nog kanske snarare sett det motsatta scenariot.

Jag tror att denna vårdnadstvist kan lösas

Men, nu är det alltså så att han vill ha ensam vårdnad och att hon har motsatt sig detta - en vårdnadstvist har inletts och jag kan verkligen inte se hur det kan vara möjligt att man väninna ska kunna förlora detta. Några punkter som jag tycker talar för detta:

  • Hon har ett bra ombud. Min väninna agerade fort då hon fick reda på att hennes ex lämnat in stämningsansökan. Hon kontaktade ett juridisk ombud direkt och denne man verkar vara specialiserad på just vårdnadstvister. Han är påläst, han är genuint intresserad och han har redan börjat bygga upp bevisning.
  • Hon är världens bästa mamma. Det går liksom inte att bortse från detta. Innerst inne vet pappan om det också. han är bara sur för att han blivit dumpad och att hon träffat en ny kille.
  • De har börjat samtala. Jag tror innerst inne att de kommer att lösa det här innan det når rätten. De är båda ganska rationella personer och de kommer förhoppningsvis att inse vad de egentligen bråkar om: sitt barn. De har redan tagit ett steg i rätt riktning och gått på några samarbetssamtal anordnade av kommunen. Vi får hoppas - både för min väninnas och barnets skull - att pappan kan sansa sig. Det är inte så att min väninna gjort något brottsligt eller något som är farligt för sitt barn. Hon har träffat en ny kille - det är ingenting som hon ska straffas för.

I en perfekt värld så skulle min väninna få ensam vårdnad. Rätten skulle se vilka skäl som denna vårdnadstvist vilar på och se att pappan är en svartsjuk jä*el som borde diskvalificeras som vårdnadshavare. För barnets skull så hoppas jag dock att de kan komma överens och även fortsatt ha gemensam vårdnad.

12 jan 2018

Här på ninaruthstrom.se skriver vi om feminism på riktigt och hur du kan applicera den i vardagen.