Jag känner så många drabbade

Världen verkar ha återhämtat sig från de värsta skakningarna efter Metoo. Tydligen så var det patriarkala byggverket så pass stabilt att ingenting hände. Nu är vi tillbaka på ruta ett igen, diskussionen har gått från övergrepp, utnyttjande och rena våldtäkter till det gamla vanliga. Gubbväldet är fortfarande kvar och de misstänkta gärningsmännen har så sakteliga börjat krypa fram från de stenar de legat gömda under.

Visst, jag överdriver. Metoo hade mycket gott med sig också, men jag hade väntat mig en mer radikal förändring. Det talades om en kvinnlig revolution och ett systerskap vars händer skulle hållas knutna - oavsett vilken bransch, vilket område och vilken ålder det handlade om. Av ballongen jag förväntade mig en ljudlig smäll ifrån kom det endast ett väsande ljud.

Hur kan man annars förklara haveriet i Svenska Akademien? Skickliga kvinnor som offras till förmån för gamla gubbar. Gubbar som sitter tryggt på sina stolar och som inte kan flytta sina arslen från de bekväma stolsdynorna. Sara Danius fick ensam vandra upp på schavotten medan den självgode och blekfete Horace agerade både domare, bödel och advokat i fallet.

Advokat var han till den så kallade Kulturprofilen, som allting handlar om, en tafsare (värre än så?) som lyckats använda sin makt för att skaffa sig fördelar - pengar, renommé och en given plats i de fina salongerna - han aldrig borde ha fått. Tänk bara på alla kvinnor/tjejer som haft dennes händer över sig. Usch.

Våldtäkter, utnyttjande och ett ryggradslöst beteende

Det värsta är att jag känner många tjejer som befunnit sig i denna situation. Inte med personen i fråga. Men i stort sett överallt annars. Det följer samma mönster - de kanske börjar på ett arbete, de har en manlig chef eller överordnad som till en början är hur schysst som helst, som är hjälpsam och som därigenom sätter sig i en beroendeställning.

Det är till honom som tjejen söker sig för hjälp och då det är jobbig. Det är också då stöten sätts in: en kram som kommer oväntat, en hand som glider ner över rumpan, en plötslig kyss eller - än värre - en fullbordad våldtäkt. En våldtäkt som kanske inte ser ut som gemene man ser på en sådan - det är ingen maskerad kille som väntar i ett skogsbryn - men som definitivt ändå är det. Tjejen säger nej och visar tafatt att hon inte vill, chockad över hela situationen. Mannen vägrar att tolka dessa signaler - ett nej är alltid ett nej! - och fortsätter.

En våldtäkt utförs av någon du känner

En vanlig sak jag hört är följande: jag borde gjort mer, jag borde skrikit, klöst honom eller satt tänderna i hans axlar. Dessa meningar kan komma både från tjejen i fråga och från andra.

Om hon utsattes för en våldtäkt - varför syns det inga spår, varför jobbar hon kvar och varför har hon inte polisanmält händelsen? För att det inte är så himla enkelt. Allt går så fort, man är omtöcknad, man är i chock och man kanske tänker att det blev fel - killen är ju egentligen schysst, det vet jag ju. En del lägger skulden på sig själva. Varför bar jag den kjolen? har jag uppmuntrat honom fast jag inte varit medveten om det?

Det är exakt det som är det farliga i det här. En våldtäkt sker av någon som man känner. Det är ytterst sällan som gärningsmannen bär mask, skyddar sig av mörker och attackerar en kvinna i ett skogsbryn. Det händer - men de största rovdjuren finns i vår närhet. De finns överallt.

Den som vill läsa mer om detta viktiga ämne kan besöka sidan https://www.våldtäkt.com.

20 jun 2018

Här på ninaruthstrom.se skriver vi om feminism på riktigt och hur du kan applicera den i vardagen.