Ökat tandvårdsstöd – en feministisk fråga?

Det allmänna tandvårdsstödet fördubblades förra året. Har du dålig koll på vad det allmänna tandvårdsstödet är så ska jag be att få förklara: det är ett bidrag som alla svenskar får från och med att de fyller 24 år. Fram till dess är tandvården gratis. Efter 24 års ålder måste vi dock betala vår tandvård själv. Något som kan vara väldigt dyrt, speciellt om vi behöver behandling som sträcker sig längre än till att avlägsna lite plack. Ett tandimplantat till exempel, det kan kosta tiotusentals kronor för en enstaka tand, och för en hel käke snackar vi riktigt mycket stålar.

För att i någon mån hjälpa svenskar att ha råd med tandvård finns alltså det allmänna tandvårdsstödet. Men det är inte några tiotusentals kronor vi snackar om, det skulle antagligen gräva ett ganska stort hål i statsbudgeten. Nej, i och med att det fördubblades är det allmänna tandvårdsstödet uppe i 300 kronor per år för personer mellan 30 och 65. För yngre och för äldre är det 600 kronor per år. Att personer mellan 30 och 65 får mindre motiveras så klart med att personer i de åldrarna generellt tjänar mer pengar.

Inte mycket att hänga i julgranen

Visst är det ganska lite pengar? 300 kronor per år täcker inte ens hälften av en rutinundersökning. Och fram till för ett år sedan var det alltså hälften så lite. Hur har folk råd att gå till tandläkaren över huvud taget? Tja, lite handlar det väl om prioritering, säger du. Har man råd med dyra kläder, cigaretter, krogbesök och så vidare så har man väl råd att gå till tandläkaren en gång om året. Men det är det här som är grejen. Alla har inte råd med de här sakerna. Bara för att en majoritet av svenskarna lever i lyx betyder inte det att alla gör det. Och det dåliga tandvårdsstödet slår mot alla.

Så är tandvårdsstödet en feministisk fråga? Jag tycker det. Om vi utökar begreppet feminism till att stå för att de som är förfördelade i samhället ska få det bättre. Att kvinnor generellt får sämre löner än män gör också att de är förlorare även i tandvårdsfrågan.

Mer till vissa, inget till andra

Jag tycker att tandvårdsstödet skulle vara inkomstprövat. Jag tycker det är en självklarhet. Rika människor har råd med tandvård utan ett bidrag på 300 kronor per år. Fattiga människor har knappt råd med en rutinundersökning om de bara får 300 kronor per år. Bra tänder är ingen lyx som man unnar sig, det är en rättighet. I dagens samhälle är det stigmatiserande att ha dåliga tänder. Om man efter ett liv i missbruk har blivit av med sina tänder så ska man ha rätt till att få tandimplantat om man kan visa att man kan sköta sig i framtiden. Och man ska inte behöva bli skuldsatt för livet på grund av det.

Många i Stockholm har tandimplantat

I Stockholm är tandimplantat vanligt. Det beror på att många blir av med sina tänder, ofta genom att missköta den dagliga hygienen och att de aldrig anser sig ha råd med att gå till tandläkaren. Resultatet blir att de drabbas av sjukdomar som hade kunnat undvikas om de bara gått på en årlig undersökning. I stället tappar de sina tänder, blir tvungna att låna pengar för att ha råd med ett implantat, eller får skaffa löständer som riskerar att halka ur munnen när som helst.

Den som går regelbundet till tandläkaren får kontinuerligt råd och information om vikten att sköta sin munhygien väl. Plack avlägsnas och karies kan upptäckas tidigt. Detta gör att man slipper tappa tänder och att man slipper åka på än värre kostnader. Om det allmänna tandvårdsstödet vore inkomstprövat är jag övertygad om att det skulle innebära stora vinster för tandhälsan i Sverige.

3 May 2019

Här på ninaruthstrom.se skriver vi om feminism på riktigt och hur du kan applicera den i vardagen.