Sportgolv för killar - asfalt för tjejer?

Jag höll på med idrott ganska länge och jag tyckte att både basket, handboll, fotboll och dans var jäkligt skoj. Speciellt lagsporterna. Att få sitta tillsammans i omklädningsrummet inför en viktig match, att gå ut och kämpa tillsammans, att ge allt med sina kompisar och sedan höra domarens pipa förkunna att matchen är slut och man vunnit. Fantastiskt.

Tyvärr blev jag tvungen att sluta då mitt ena knä inte klarade belastningen. Alla idrotter jag höll på med innebar hopp, snabba ryck plötsliga stopp - något som slet på mina knäleder och på min ena menisk.

Jag var tyvärr inte ensam. Faktum var att vi var ganska många som tvingades lägga idrottsdrömmarna på hyllan som en följd av knäskador. Detta har fått mig att fundera. Visst, det är allmänt känt att vi kvinnor har känsligare knämuskler (menisk, korsband och ledband) och att vi exponeras för mer risker i vårt idrottande än vad killar gör.

Det är lätt att peka på denna fysiska del och därigenom också ha en lätt förklaring till våra knäskador. Jag ser dock detta som en del av någonting större och - för alla idrottsföreningar - jobbigare del att ta tag i: bristen på förutsättningar.

Snabba fakta som bevisar min tes:

  • Två sporthallar: Vi hade två stycken olika salar att träna i. Den ena var nyrenoverad och där ett nytt sportgolv fanns; det andra hade en gammal matta som var full av märken, som vad skevt och som lutade. Vilket fick vi träna på - det nya sportgolvet eller den gamla mattan? Självklart fick vi använda den gamla salen, den nya salen med sitt fina sportgolv var exkluderat till killarna. Märk väl: i handboll så var mitt lag bäst i Stockholm och vi rankades som trea i Sverige. Killarna fick knappt ihop ett fullt lag. Ändå gick de före i kön.
  • Träningstider: Killarna fick träna klockan 18.30 fyra dagar i veckan. Vi fick träna 21.45 tre kvällar i veckan och hade en tid varje lördag som startade klockan 07.00. Hur tror ni det fungerade rent logistiskt i Stockholm? Hur många tjejer kände ett sug efter att träna? Killarna fick uteslutande de bästa tiderna. Inte ens våra matcher kunde läggas på normala tider.
  • Backning från föreningen. Hur ofta hörde man inte att vårt lag skulle sköta kiosken under killarnas matcher (och dela förtjänsten med dem). Det var typ varje match. Vid våra matcher dock, då fick föräldrarna ställa upp i den mån det var möjligt. Jag glömmer aldrig heller då föreningen gick in och betalade ett träningsläger för killarna i typ Nyköping. Vi? Vi fick ta deras träningstid som bonus - hör och häpna: på ett nytt sportgolv. Så schangtilt. Tack.

Hur går vi vidare med detta?

Killarna blev prioriterade, vi blev det inte. Våra knän tog mer skada än nödvändigt. Jag är säker på att vissa hade skonats av ett nytt, mjukt sportgolv med perfekt fäste. Ska det behöva se ut så? Nej, det är klart att det inte ska. Men, det gör det fortfarande. Kan man lösa det? Jag har några förslag:

  • Kvinnor i styrelsen och på kansliet: I många föreningar så ligger patriarkens stank tung över lokalerna. Sport är för män, utförs av män och besluten fattas av män. Det ger en riktigt usel bild och det är något som försämrar allt från strukturer, prioriteringar och den rena uppfostran. Fler kvinnor inom idrotten skulle ge ett mer jämställt utövande och lika värde för alla.
  • Stryp bidragen: Om en förening inte sköter sig - stryp de kommunala bidragen. Varför ska man ge pengar till en klubb som uppenbarligen struntar i vissa medlemmar? Om kommunen är med och bidrar till ett nytt sportgolv - varför ser man då inte till att alla får använda det lika mycket?
  • Förebygg: Om det nu är så känt att kvinnor i en högre utsträckning drabbas av knäskador - varför ser man då inte till att förebygga detta problem? Sportgolv har vi nämnt - men här kanske skor, olika övningar och medicinskt hjälp kan underlätta ytterligare. Att skicka ut ett kvinnligt handbollslag på ett halt, lutande och direkt farligt sportgolv är inte att förebygga bekymmer. Det är att bidra till dessa.
24 jan 2019

Här på ninaruthstrom.se skriver vi om feminism på riktigt och hur du kan applicera den i vardagen.