Tvångsomhändertagande enligt LVU

Ett tvångsomhändertagande enligt LVU (Lag med särskilda bestämmelser om Vård av Unga) är en åtgärd som sätts in av socialtjänsten när man misstänker att ett barn far illa, på grund av allvarliga brister i hemmiljön eller genom eget beteende. Ett tvångsomhändertagande ska alltid följas upp av en muntlig förhandling i rätten, som tar beslut om omhändertagandet och om barnet ska placeras i familjehem eller liknande.

Föräldern och barnet har under rättegången rätt till ett offentligt biträde, en advokat som för deras talan. Denna advokat bekostas av staten. Föräldrarna och barnet har rätt att själva utse vilken advokat som sak vara deras offentliga biträde.

Anledningar till tvångsomhändertagande

Föräldrar till ett barn eller ungdom under 18 år måste kunna erbjuda sitt barn en trygg uppväxt och en säker hemmiljö. Om det finns risk att barnet i hemmiljön löper risk att ta skada kan ett omhändertagande enligt LVU bli aktuellt. Det kan till exempel röra sig om övergrepp, misshandel eller missbruk hos föräldrarna. Får socialtjänsten indikationer på att ett barn far illa i hemmiljön gör man en utredning genom hembesök, samtal med barn, föräldrar och andra i barnets närhet. Om utredningar visar att barnets hälsa eller utveckling skadas ska ett omhändertagande ske.

Det kan också vara så att barnets egna agerande gör att ett omhändertagande blir nödvändigt. I detta fall handla det om ett omhändertagande som är menat att skydda barnet från sig självt. Anledningarna kan vara ett drogmissbruk eller självskadebeteende, och problemen måste vara av sådan art att föräldrarna ansett sig oförmögna att hjälpa barnet med problemen, eller att socialtjänsten anser dem oförmögna att hjälpa barnet. Ibland kontaktar föräldrarna själva socialtjänsten och ber om hjälp med att hjälpa barnet.

Utredning och rättegång

När socialtjänsten gör en utredning om barnets förhållanden pratar man med barnet och föräldrarna, och även med anhöriga och skolpersonal. Ofta framkommer motstridiga uppgifter och det kan vara ett mycket svårt jobb att skaffa sig en korrekt överblick över situationen. Ett barn kan vara lojalt med sina föräldrar trots misshandel eller övergrepp och förneka anklagelser. Det gäller också för socialtjänsten att bedöma hur stor skada ett omhändertagande skulle åsamka barnet, med tanke på barnets ålder och förhållande till föräldrarna.

Om socialtjänsten anser att ett tvångsomhändertagande bör ske skickar man in en ansökan till förvaltningsrätten, som kallar till rättegång. Under rättegången gås utredningen igenom och vittnen hörs. Föräldrar och barn får offentliga biträden som för deras talan. Rätten tar därefter beslut om barnet ska placeras i familjehem.

Placering

Om rätten beslutar att barnet ska placeras utanför hemmet ska socialnämnden ansvara för att barnet får ett lämpligt boende. Vanligt är att barnet placeras i familjehem eller hos fosterföräldrar. Har barnet ett missbruksproblem kan det även få komma till ett behandlingshem för barn och ungdomar.

Socialnämnden övertar tillfälligt vårdnaden av barnet och ska minst var sjätte månad göra en uppföljning och besluta om omhändertagandet ska fortsätta.

Föräldrar kan även med hjälp av sin advokat överklaga beslutet i högre instans.

30 Nov 2017

Här på ninaruthstrom.se skriver vi om feminism på riktigt och hur du kan applicera den i vardagen.