Feministsidan

Sida 2

Finns det feministisk arkitektur?

3 mar 2019

Jag läser i tidningen om ett projekt på KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, som handlar om feministisk arkitektur och stadsplanering. Lärare och arkitekter på KTH har tittat på det offentliga rummet, främst i miljonprogramsområden i Stockholm, och ställt sig frågan varför det i så stor utsträckning upptas av män. Kvinnor lyser med sin frånvaro på gator och torg och enligt lärarna har det till stor del att göra med att kvinnor känner obehag inför att vistas ute i dessa områden. De söker sig hellre till större handelsplatser eller till innerstaden på sin fritid.

Tveksamma förslag?

Det leder forskarna till att resonera vad man kan göra för att få kvinnor att våga ta plats i områdena de bor i och de radar upp en mängd förslag på hur man kan göra det offentliga utrymmet i Stockholms ytterförorter mer jämlikt. Påfallande ofta tycker jag att förslagen verkar ganska lama, och dessutom att de cementerar bilden av kvinnor som hemmafruar som står för matlagning och barnpassning. Bland förslagen hittar vi:

  • Kombinerad restaurang/lekplats
  • Offentligt kök kombinerat med odling
  • Tvättstugor plus lekrum och café
  • Datasupport plus vävstuga

Kan detta verkligen öka jämställdheten?

Visst kan det vara så att det i många hushåll i Stockholms miljonprogram finns en tydlig uppdelning mellan manligt och kvinnligt. Männen blir ”hängande” när de inte antas ta ansvar för barn och att sköta hemmet. Då samlas de på torgen och caféerna medan kvinnorna gnor på där hemma. Men löser man det genom att flytta ut kvinnornas arbete i offentligheten? Vad är tanken, att kvinnorna ska ha publik när de sköter hushållet? Eller är tanken att männen ska se kvinnorna och inspireras att ta ansvar och hjälpa till? I så fall är det ju positivt.

Vad lockar kvinnorna?

Jag är osäker på om detta är bra lösningar, men jag tycker däremot att det är jättebra att det finns människor som tänker på de här sakerna. När man tänker efter så spelar ju utformningen av det offentliga rummet stor roll för hur vi människor beter oss. Vad är det, förutom kanske shopping, som lockar kvinnor till de offentliga rummen? Kultur, samtal och kreativa möten, visar det sig i flera undersökningar, och det är även en bild som lärarna på KTH fått. Fler offentliga scener, som verkligen hamnar synligt, både i Stockholms innerstad och i förorterna. Fler museer, aktivitetshus och så vidare.

Arkitekt som arkitekt

Det här handlar mycket om stadsplanering, men kan arkitektur också vara feministisk? Är en kvinna som är feminist automatiskt en feministisk arkitekt? Självklart inte, en kvinnlig arkitekt är kort och gott en arkitekt, vare sig hon är feminist eller inte. Hon har samma utbildning och möter samma svårigheter och utmaningar att rita staden som sina manliga kollegor.

En arkitekt i Stockholm arbetar utifrån uppdrag som har sin grund i beslut som politiker, byggherrar, skönhetsråd och många andra tagit. En arkitekt i Stockholm kan inte rita fritt ur fantasin och ge liv åt sina politiska ståndpunkter genom arkitektur.

En fråga värd att fundera vidare kring

Så feministisk arkitektur handlar inte om huruvida arkitekten är kvinnlig eller inte, utan om vad politikerna i Stockholm vill bygga för stad. En stad med mjuka värden; med mindre trafik, fler torg, parker och uteliv, är det feministisk arkitektur? Kanske. Det är i alla fall en stad som jag skulle vilja leva i, och säkert många män jag känner också.

Känner du någon arkitekt i Stockholm, fråga honom eller henne om det finns en särskild sorts feministisk arkitektur och hur den i så fall ser ut. Det är en fråga som det helt klart är värt att fundera vidare kring. Överlag behöver kvinnor ta mer plats i offentligheten om vi vill ha ett levande och tryggt Stockholm.

Finansvärlden – galen, förkastlig och jättespännande

7 feb 2019

Jag har en svårförklarad fascination för finansvärlden. Trots att den egentligen står för allt jag är emot; spekulationer med andras medel, girighet och någon sorts djungelns lag så kan jag inte låta bli att gripas av filmer om Wall Street och galna finansgenier som slår sig upp från ingenting för att till slut stå som kungar över ett imperium. Det bästa av allt är att finansvärlden enligt vissa med insikt kan vara precis så där galen och skrämmande även i verkligheten. Allt är inte fiktion och romantiserande, som när det till exempel ska göras spionfilmer.

Ska jag börja fondspara?

Jag äger inte en enda aktie och om jag gjorde det skulle jag antagligen sälja den illa kvickt för att få händerna på rena cash. Jag har nog för klena nerver för att klara spänningen med stigande och dalande kurser. Så har jag i alla fall känt hittills. Och återigen, jag är principiellt emot aktiehandel, det känns inte moraliskt rätt på något sätt. Men ändå...

Ska jag vara helt ärlig har jag börjat fundera på att lägga undan lite pengar varje månad i någon sorts aktieportfölj (brr, jag ryser bara jag skriver det ordet, det låter så lillgammalt på något sätt). Det verkar vara ett bra sätt att spara på och nu när jag faktiskt är på väg att segla upp i medelåldern så är det väl oundvikligt att dessa nyktra och vuxna tankar och funderingar kring framtiden dyker upp i skallen.

Småmulen framtid väntar

Jag har inte jobbat heltid ens ett år av mitt liv. Jag har jobbat ideellt, jag har engagerat mig och drivit kampanjer och jag har gjort tillfälliga jobb på frilansbasis. Jag har gjort det som krävts för att få ihop till hyran och kanske lite mer ibland. Nu visar sig detta med all önskvärd tydlighet i det orangea kuvertet som dimper ner på hallgolvet varje år. Det ser inte bra ut, kan jag meddela. Tjänstepension? Nix. Pensionssparande? Glöm det.

Är private banking lösningen för mig?

Om jag nu ska börja spara så känns det helt enkelt vettigare att göra det där pengarna har en rimlig chans att växa. Därför har jag börjat kolla på olika typer av fonder, kapitalförsäkringar och dylikt. Jag vet att mitt pensionssparande inte kommer att göra mig till Wolf of Wall Street, men det känns ändå lite pirrigt att komma lite närmare den där galna och obegripliga världen.

Jag har sett att det finns något som heter Private Banking, där ens fond- och aktieinnehav handhas av experter som placerar pengarna där de för tillfället har störst chans att växa. Det låter ju toppen,för då slipper jag ju ångesten över att ha valt fel. Men jag vet inte om det är galet dyrt med Private Banking eller om de bara tar någon procent av det man sparar. På vissa banker verkar Private banking vara förbehållet bara de rikaste kunderna och jag är ganska säker på att jag inte tillhör dem. Jag får luska mer helt enkelt.

Det får bära eller brista

Jag är medveten om att allt är ett korthus och att vi som lockas av indexfonder och ljusnande framtider antagligen bara är en skock får som får gå till slakt när allt kraschar. Det hände mina farföräldrar och deras generation när Teliaaktien och Ericsson gick åt pipsvängen och det kommer att fortsätta drabba folk som förlitar sig på blint på vad ekonomiska experter påstår. Men det jag har lärt mig av att läsa på är att det är viktigt med diversifiering, att dela upp riskerna på flera aktier och fonder i olika branscher och olika länder. På så sätt torskar man antagligen inte alla pengarna på en gång. Om det nu blir några pengar. Just nu känns det inte som att jag kan lägga undan en enda krona.

Den som vill läsa mer om private banking kan göra det på denna sajt: https://www.privatebankings.se.

Sportgolv för killar - asfalt för tjejer?

24 jan 2019

Jag höll på med idrott ganska länge och jag tyckte att både basket, handboll, fotboll och dans var jäkligt skoj. Speciellt lagsporterna. Att få sitta tillsammans i omklädningsrummet inför en viktig match, att gå ut och kämpa tillsammans, att ge allt med sina kompisar och sedan höra domarens pipa förkunna att matchen är slut och man vunnit. Fantastiskt.

Tyvärr blev jag tvungen att sluta då mitt ena knä inte klarade belastningen. Alla idrotter jag höll på med innebar hopp, snabba ryck plötsliga stopp - något som slet på mina knäleder och på min ena menisk.

Jag var tyvärr inte ensam. Faktum var att vi var ganska många som tvingades lägga idrottsdrömmarna på hyllan som en följd av knäskador. Detta har fått mig att fundera. Visst, det är allmänt känt att vi kvinnor har känsligare knämuskler (menisk, korsband och ledband) och att vi exponeras för mer risker i vårt idrottande än vad killar gör.

Det är lätt att peka på denna fysiska del och därigenom också ha en lätt förklaring till våra knäskador. Jag ser dock detta som en del av någonting större och - för alla idrottsföreningar - jobbigare del att ta tag i: bristen på förutsättningar.

Snabba fakta som bevisar min tes:

  • Två sporthallar: Vi hade två stycken olika salar att träna i. Den ena var nyrenoverad och där ett nytt sportgolv fanns; det andra hade en gammal matta som var full av märken, som vad skevt och som lutade. Vilket fick vi träna på - det nya sportgolvet eller den gamla mattan? Självklart fick vi använda den gamla salen, den nya salen med sitt fina sportgolv var exkluderat till killarna. Märk väl: i handboll så var mitt lag bäst i Stockholm och vi rankades som trea i Sverige. Killarna fick knappt ihop ett fullt lag. Ändå gick de före i kön.
  • Träningstider: Killarna fick träna klockan 18.30 fyra dagar i veckan. Vi fick träna 21.45 tre kvällar i veckan och hade en tid varje lördag som startade klockan 07.00. Hur tror ni det fungerade rent logistiskt i Stockholm? Hur många tjejer kände ett sug efter att träna? Killarna fick uteslutande de bästa tiderna. Inte ens våra matcher kunde läggas på normala tider.
  • Backning från föreningen. Hur ofta hörde man inte att vårt lag skulle sköta kiosken under killarnas matcher (och dela förtjänsten med dem). Det var typ varje match. Vid våra matcher dock, då fick föräldrarna ställa upp i den mån det var möjligt. Jag glömmer aldrig heller då föreningen gick in och betalade ett träningsläger för killarna i typ Nyköping. Vi? Vi fick ta deras träningstid som bonus - hör och häpna: på ett nytt sportgolv. Så schangtilt. Tack.

Hur går vi vidare med detta?

Killarna blev prioriterade, vi blev det inte. Våra knän tog mer skada än nödvändigt. Jag är säker på att vissa hade skonats av ett nytt, mjukt sportgolv med perfekt fäste. Ska det behöva se ut så? Nej, det är klart att det inte ska. Men, det gör det fortfarande. Kan man lösa det? Jag har några förslag:

  • Kvinnor i styrelsen och på kansliet: I många föreningar så ligger patriarkens stank tung över lokalerna. Sport är för män, utförs av män och besluten fattas av män. Det ger en riktigt usel bild och det är något som försämrar allt från strukturer, prioriteringar och den rena uppfostran. Fler kvinnor inom idrotten skulle ge ett mer jämställt utövande och lika värde för alla.
  • Stryp bidragen: Om en förening inte sköter sig - stryp de kommunala bidragen. Varför ska man ge pengar till en klubb som uppenbarligen struntar i vissa medlemmar? Om kommunen är med och bidrar till ett nytt sportgolv - varför ser man då inte till att alla får använda det lika mycket?
  • Förebygg: Om det nu är så känt att kvinnor i en högre utsträckning drabbas av knäskador - varför ser man då inte till att förebygga detta problem? Sportgolv har vi nämnt - men här kanske skor, olika övningar och medicinskt hjälp kan underlätta ytterligare. Att skicka ut ett kvinnligt handbollslag på ett halt, lutande och direkt farligt sportgolv är inte att förebygga bekymmer. Det är att bidra till dessa.

Vinprovning – inte bara för tjejer

3 jan 2019

Är inte du också trött på den här uppdelningen som finns i vårt samhälle, som handlar om att det finns vissa aktiviteter, saker, arbetsuppgifter och fenomen som är till för män, eller för kvinnor? Jag är det i alla fall. Särskilt irriterande är det när man träffar vissa män (för det mesta bara män) som kan säga så där kategoriskt att "kvinnor gillar bara viner", i motsats till män som "bara gillar öl", eller det är "bara tjejer som bryr sig om bröllop", i motsats till männen – som vaddå, struntar i dem? Hallå; hur tänker du egentligen? Vissa (män) människor skulle man vilja skaka om ordentligt bara för att få dem att tänka efter hur de uttrycker sig...

Vissa låtsas att kvinnor inte kan gilla fart och fläkt

Som om vissa fenomen och aktiviteter bara skulle vara till för vissa kön. Kvinnor gillar barn och hushåll. De ska gillar matlagning och att diska. Män ska gilla bilar och vara utåtriktade och gilla farliga sporter, som bergsklättring. Den stackars kvinna som råkar sportiga och riskfyllda sporter är "manhaftiga", lik männen alltså. Som om en kvinna inte kan gilla fart och fläkt. Inget kunde ju vara mer fel. Olika aktiviteter är inte bara för män, respektive för kvinnor. Och så finns det män som är så där svart-vita som inte kan tänka i nya tankebanor.

Intressen har inte bara med kön att göra

Tänk om en man helt enkelt kunde tala om att de också gillar matlagning, gillar att ha huset fullt med ungar. Som gillar att ta hand om andra människor, som hellre är hemma och bakar bullar än är ute i svängen? Det skulle vara en frisk fläkt att få andra män inse att det handlar om olika personligheter och att de olika smakerna för aktiviteter och frititdsiunressen har med olika personlighetstyper att göra och inte är bundet till kön.

Finns vinprovning i Stockholm

Råkar du ha ditt företag i Stockholm, kan du välja en vinprovning i Stockholm, som importerar viner, så att man kan få fler nyheter än bara Systembolagets viner till sin vinprovning. Det finns några få företag som har sin affärsidé att komma ut till företagen och låta personalen prova på nya viner, lära dem vilka smaker de passar med och hur man kan på ett framgångsrikt sätt kombinera olika smaker och vilken mat som passar till de olika vinerna. 

Då kan du behöva en retorik kurs

27 dec 2018

Tycker du att män tar för mycket plats? Att männen tar platsen på bekostnad av kvinnornas utrymme. Det är ju så. Fortfarande år 2018, snart 2019 är det männen som får mest utrymme både i medierna, på våra arbetsplatser, de syns mest, hörs mest, blir mest efterfrågade och får säga mer sina åsikter och så vidare. Så hur ska vi kvinnor göra för att ta mer plats? Synas mer i medierna, bli mer efterfrågade och låta andra veta våra åsikter? Det enda man kan säga generellt är att vi kvinnor måste få mer självförtroende i att höras mer, synas mer och att det är en naturlig del av livet. Vi ska inte intala oss att "lilla jag", ska inte ta plats. "Lilla jag" ska inte ta utrymme av andra människor och så vidare som vi gärna tänker om oss själva, och låter andra säga till oss om.

Det är vad en retorik kurs gör

För att vi kvinnor ska kunna synas mer och höras mer, är det viktigt att vi vågar ta plats. Vi behöver bli bättre på att våga höra våra egna röster. Inte vara rädda för att någon ska slå ner på oss. Vara modiga att tala inför publik. Har du någon gång vågat hålla tal? Varför inte? Har du någon gång vågat dra ett informationsmöte inför andra? Varför inte? Om du inte har gjort det, men känner att du skulle vilja, är det bland det bästa som du kan göra, är att gå en retorik kurs där du tränar dig i att tala inför publik. Du tränar dig inför att formulera dig så att det tydligt och klart framkommer vad du vill. Du tränar upp din argumentationsteknik. Du tränar på hur du lägger upp det som du säger så att det blir intressant och får människor att lyssna till dig.

Mycket ligger i hur vi använder rösten

Visste du att mer än hälften av allt det som vi gör när vi talar inför andra, handlar om hur vi använder rösten. Att vi vågar höja rösten, tala klart och tydligt inför andra människor. Att vi står rakryggade, använder magstödet, tittar folk i ögonen och tar in alla som sitter där och tittar på en. Det är lite grann som när skådespelare uppträder. Om en skådespelare ska få sin publik att lyssna, måste den personen ta in sin publik, våga höras, våga ta plats och får alla att lyssna. Läs mer om retorik kurser på: http://www.furumo.se.

Aktiva val för vår badrumsrenovering

6 dec 2018

Mamma och pappa håller på att genomföra en badrumsrenovering. I och med att jag bott halva mitt liv i huset en bit utanför Stockholm så anser jag fortfarande att det handlar om Vi och Vårt. Därför kunde jag heller inte låta bli att påverka vid valet av företag för denna badrumsrenovering. Pappa hade redan bokat in en tid med ett företag och fått en offert av detta då jag steppade in på banan.

Hur många kvinnor har de anställda? Frågan överraskade knappast pappa, men han blev ändå lite ställd. Hur skulle han kunna veta det - han ville bara ha en stabil partner för sin badrumsrenovering och utan att dra in en massa politik i sitt beslut.

Allt är politik. Jag undersökte företaget i Stockholm som pappa tänkte anlita. Gissa hur många kvinnor man hade anställda? En. En enda kvinna, som dessutom arbetade med ekonomi.

Jag krävde att kvinnor fanns som anställda

Jag fick pappa att ändra sig. Jag vägrar att ha en massa stereotypa hantverkarsnubbar springande i mitt gamla badrum och i mitt barndomshem. Byxor halvvägs ner över rumpan, hängande magar, snus rinnande nedför tänderna, grova skämt och en massa övertidsarbete som de egentligen aldrig gjort.

Jag fick undersöka andra företag istället. Låt mig säga så här: det är inte helt lätt att hitta företag inom hantverkarbranschen i Stockholm som har kvinnliga anställda. De flesta har uteslutande män i sitt stall, några har - likt företaget ovan - någon tjej som jobbar på kontoret och med administration och inte många har fler än två tjejer som de facto kan klara av en badrumsrenovering och alla delar i en sådan.

Jag lyckades i alla fall hitta ett företag i Stockholm där man hade en kvinna som arbetade som plattsättare och där en annan tjej var rörmokare. Det företaget fick också, som ett brev på posten, en ny kund i form av oss.

Kvinnor är mer noggranna

Visst, jag har kanske en tydligare agenda än många nadra. Om du ska genomföra en badrumsrenovering så kanske din högsta prioritet ligger i att få ett jobb till ett bra pris. Jag tycker att man ska se bortom pengarna. Faktum är att kvinnor ofta gör ett bättre jobb - även då det kommer till klassiskt, manliga yrken.

Ta tjejen som är plattsättare. Hon - och många andra tjejer - är ofta betydligt mer noggrann och mån om det estetiska än vad män är. Jag är helt övertygad om detta. Detsamma gäller kvinnan som är rörmokare. Vem säger att man behöver en massa muskler vid en badrumsrenovering? Jag kanske får äta upp beslutet om vilken firma vi valde - de kanske är urusla - men vi har åtminstone gjort ett aktivt val som inte handlar om pengar.

Och, jag ska naturligtvis tillägga följande: vi har kollat upp företaget i fråga, vi har ringt till referenser och vi har kollat tidigare uppdrag. Det är idel tummarna upp. Jag är säker på att vi gjort ett bra val.

Vill du läsa mer om badrumsrenovering och få inspiration, titta in på https://www.stockholmsbadrumsrenovering.se.

Kvinnor mer miljövänliga än män

29 nov 2018

En nyhet som presenterades i Expressen visade att fler kvinnor än män är beredda att resa mer miljövänligt. Om männen reste eller pendlade som kvinnor gör skulle koldioxidutsläppen minska med 31procent, visar en undersökninga gjord av Trafikanalys. Män kör cirka 35 kilometer med bil under en genomsnittlig dag, medan kvinnorna  kör endast 16 kilometer med bil. Medan männen kör bensindrivna bilar, åker kvinnorna tåg och buss. Det är inte bara miljön som skonas av kvinnorna; 2014 dödades 218 män i trafiken jämfört med 67 kvinnor.

Alla skulle vinna att äga elbil och köra miljövänligt

Behöver det sägas? Alla skulle vinna på att köra mer miljövänligt. Inte bara miljön, utan även våra liv och hälsa skulle må bättre av att köra miljövänligt. Åtminstone vill farbror Staten att vi ska ställa om från bensindrivna bilar till elbilar. Landets regering har därför beslutat att bidra till oss som väljer en elbil i stället för en bensindriven bil.

Regeringen beslutade den 22 december 2011 att införa en supermiljöbilspremie. Syftet är att försöka öka försäljningen och användningen av nya bilar med låg klimatpåverkan. Supermiljöbilspremien omfattar bilar som ställs på första gången i vägtrafikregistret till och med den 30 juni 2018 (.... ) För en fysisk person (privatperson) är premien 40.000 kronor för en ren elbil och 20.000 kronor för en laddhybrid som klarar utsläppskravet på högst 50 gram koldioxid per kilometer blandad körning. 

Hur ska vi "tanka" bilarna i framtiden?

Ett stort problem är det att när vi konsumerar allt mer el, till våra bilar, hur ska vi veta att elen produceras på ett mijövänligt sätt? Om elen som vi använder, produceras med hjälp av fossilt bränsle, då har vi ju inte nått det önskade resultatet, att få stopp på koldioxidutsläpp och avgaser. Då har de bara förflyttats från bilarna till elproducenterna. Därför måste vi samtidigt se till så att elproduktionen blir miljövänlig och endast produceras av förnyelsebar energi, såsom solenergi, vindenergi och vattenenergi.

Vi måste bli självförsörjande på el

Ett sätt att producera el på ett miljövänligt sätt är att installera solpaneler som omvandlar solenergi till el. Man kan ställa upp eget vindkraftverk, om man bor på landet och har den möjligheten att ställa upp egna vindkraftverk. De som har vattendrag på sin tomt kan satsa på att skaffa sig egen vattenkraft. Då tillvaratar man vattnets kraft som leder energin som bildas av vattnet till en turbin som alstrar el. Har man då en laddbox kopplat till en omvandlare till el, kan man själv "tanka" sin bil med miljövänlig el. Här kan du läsa om hur man har löst den saken med laddboxar i Stockholm.

Nästa talare, herr Neander

22 nov 2018

Något som också bevisades då jag talade med toastmastern efteråt. Han sa att de flesta föranmälda talare var kvinnor, de som däremot inte var föranmälda var uteslutande killar. Killar och män som i stundens hetta och infall - stärkta av alkohol - ville säga några ord. Det blev, i de flesta fall och för att uttrycka mig diplomatiskt, inget vidare.

Jag har gått en utbildning i presentationsteknik

Är jag då inte medveten om att det är svårt att hålla tal och skulle jag göra det bättre själv? Jo, jag vet att det är jobbigt att ställa sig upp inför en publik och tala - och ja, jag är faktiskt bättre än de flesta. Det säger jag inte skrytsamt, jag säger det baserat på det faktum att jag gått en kurs i presentationsteknik. Den utbildningen gav extremt mycket. Faktum är att det knappt spelar någon roll vad man säger - det mesta handlar om hur man säger det.

Presentationsteknik handlar om att förstärka och fånga upp åhörarnas uppmärksamhet - oavsett ämne. På bröllopet blev det väldigt tydligt att vissa som hade bra historier misslyckades med att göra dessa intressanta, och det blev även tydligt att det motsatta faktiskt också ägde rum.

Hur ska man göra för att lyckas?

Jag tänkte rada upp några tips om hur du ska lyckas som talare. Innan dess så finns det en talare som jag skulle vilja framhålla som en förebild: Barack Obama. Det finns ingen som verkar så trygg på scen, ingen som är så lugn, cool och som kan förmedla ett budskap med pondus. Det spelar ingen roll om det handlar om en krigsförklaring eller om ett vardagligt ärende - Obama fångade alla i ett rum och tittare framför tvn. Jämför det med Donald Trump som ideligen forcerar fram poänger, som läser innantill och som inte drar sig för att förnedra och förlöjliga meningsmotståndare genom gester och genom sitt kroppsspråk. Ett betyg på hans presentationsteknik, hämtad från hans egen vokabulär: Sad.

Mina tips då? Här kommer några som kan hjälpa dig att nå din publik:

  • Förbered dig innan. Hur långt är ditt tal? Finns det någon som kan lyssna innan och ge omdömen, komma med förslag och kanske lägga upp det lite annorlunda? Se till att du kan ditt tal och slipper läsa innantill. Stödord ska räcka som säkerhet.
  • Ta det lugnt. Många ser ett tal som en sprint och blir därför forcerade, talar för snabbt och missar uppenbara poänger. Du har en viss tid på dig, det är sant - och därför är det viktigt att du vet hur långt ditt tal är. Då du talar så ska du vara trygg i att du kommer att nå mållinjen. Ta det lugnt, andas med magen och se din publik i ögonen.
  • Tala tydligt. Höj rösten lite högre än normalt. Du ska inte skrika och du ska inte mumla. Tala som vanlig, men lite högre.
  • Våga pausera. Har du ett skämt eller en poäng som du vill få fram. Ge den tid att sjunka in. Våga ta kortare pauser i ditt tal; det framhäver ditt budskap tydligare och det ger åhörarna en chans att andas. Dock: det ska flyta på också. Ett tal med för många pauser blir långrandigt.
  • Från hjärtat. Vid ett bröllop så ska du verkligen visa för alla i vilket syfte talet hålls: av kärlek för brudparet. Visa att du är rörd, tacksam och stolt över att vara gäst. Visa, kort sagt, lite känslor.

Rosa för flickor, blått för pojkar?

6 nov 2018

Det var väl föga överraskande att just genusvetenskap och forskning kring detta ämne skulle hamna i skottgluggarna. Då Sverige äntligen lagt sig i framkant inom ett område som verkligen har relevans så ska man plötsligt förminska alla aktörer och där män ska göra sig lustiga över området och på ett klassisk, manligt sätt, använda sin makt för att styra ett viktig ämne åt ett helt annat håll. Plötsligt så är Södertörn inte en högskola utan mer ett slags område där man kan bedriva någon typ av pseudovetenskap som finansieras av statliga medel. Jag blir så trött. Det är en viktig fråga och den rör alla.

Ska vi kunna ändra mansrollen och få ett mer inkluderande, jämställt samhälle så måste man också börja från grunden och reda ut vad som är manligt, vad som är kvinnligt - och om det överhuvudtaget ens finns någonting sådant? Hur kan det komma sig att föräldrar till en liten pojke i Stockholm anlitar en målare för att måla hans rum blått och hur kan det te sig att en föräldrar till en flicka väljer samma målare men för att måla om hennes rum i rosa?

Är det verkligen biologiskt förankrat och var det verkligen så att de kvinnliga neandertalarna gick omkring, fullt draperade i rosa blad? Självklart inte och det är en sådan sak som är viktig att diskutera. Hur kan man undvika att välja rosa till tjejer, hur kan man låta en pojke leka med dockor och hur kan man ändra så djupt rotade detaljer? Jag skulle mer än gärna låta min skatt gå till dessa frågor, snarare än till någon misslyckad OS-satsning i Stockholm.

Varför så få kvinnliga målare?

Jag tror att frågan sätter sina spår från vagga till kista. Indoktrineras man i manliga och kvinnliga saker och sorteras efter kön så påverkar det hela livet och alla livsval. Varför finns det så få kvinnliga snickare, målare och rörmokare och varför finns det så få manliga sjuksköterskor och anställda inom vården i övrigt?

Kom inte dragande med att det skulle vara mer ansträngande rent fysisk att jobba som målare än vad det är inom exempelvis hemtjänsten. Det handlar om val som någon annan - indirekt - har gjort. Det är bestämt att en målare ska vara man och lika bestämt är det att en kvinna ska arbeta inom vården.

Allt detta vore väl mer acceptabelt om det inte fanns en annan detalj i sammanhanget - skillnaden i lön. Ett lönekuvert hos en man är högre än hos kvinnan och man väljer alltid att värdera de klassiska manliga yrkena högre än de kvinnliga. En målare s k a tjäna mer än en undersköterska, men frågan är vilket arbete som egentligen är viktigast. Det här kan märkas på alla tydliga typer av sätt, men få vågar ta striden och verkligen göra något åt saken.

En strejk för fler kvinnliga målare

Ta bara strejker. Hur många ställde sig bakom Kommunal och förskolorna då dessa gick ut i strejk 2002? Vi tar fighten och så vidare - men var det verkligen en rättvis fight? Fem veckors strejk för en löneökning på 3.95% - eller 72 kronor mer i månaden; före skatt. Väl rutet.

Jämför detta med Byggnads motsvarande strejk där man drev upp lönerna med 2.2 % och där dessa redan var riktigt höga - i förhållande till en förskolelärare. Dessutom kunde Byggnads tryggt veta att andra stora fackföreningar stod bakom, redo att stötta. I deras strejkkassa fanns en inte oansenlig summa också - 1.6 miljarder kronor. De hade kunnat strejka för evigt.

Dock: en del av konflikten handlade om att få in mer tjejer i mansdominerade yrken såsom målare, snickare och grovarbetare. Något gott kom alltså ur frågan. Vem vet, nästa gång jag behöver en målare så kanske en kvinna kommer in genom dörren. Då ska hon få måla mitt rum i Stockholm i den klaraste blå färgen jag kan hitta.

Du kör ju som en kärring

2 nov 2018

I vår familj så körde nästan alltid pappa bilen då jag var ung. Vi åkte runt halva Sverige då mamma och pappa hade en förkärlek för att campa. Mysigt, så klart – men även påfrestande. 2+1-vägar, plötsliga omkörningar, svordomar, stress, långtradare, rastplatser, bråk mellan mamma och pappa om körningen. Pappa är en bra bilförare – så länge han inte är stressad. Det gäller väl alla och är inte exkluderat för honom.

Men, jag skulle dock ändå vilja hävda att han och hans typer är sämre bilförare än vad vi kvinnor är. Som rubriken sa – du kör ju som en kärring – och det är ingen förolämpning; det är en ren komplimang. Det jag vill minnas var nämligen att det kändes säkrare med mamma bakom ratten. Hon körde kontrollerat, hon tog inga onödiga risker, hon stressade aldrig upp sig, hon höll inte på sin rätt och hon visade hänsyn till sina medtrafikanter.

Där pappa möttes av ett långfinger från en omkörande bilist så fick mamma en uppskattande blinkning då den passerat; av den enkla anledningen att hon visade hänsyn och underlättade för denne.

Män inblandade i fler trafikolyckor

Jag har anmält mig till en intensivkurs i Stockholm (http://www.intensivkursstockholm.com) och det är där jag fått tid att reflektera över denna fråga. Min trafiklärare säger att jag är en stabil bilförare som kan svälja mina impulser. Han sa att detta var vanligare hos kvinnor än hos män i min ålder. Speciellt vid en intensivkurs så verkar många män vara extra testosteronstinna och ha svårt att kontrollera sig; trafikläraren sa att han egentligen borde kräva risktillägg för varje gång en ung man klev innanför dörren och ville genomföra en intensivkurs.

En tydlig markör, enligt mig, var följande: då jag anmälde mig till min intensivkurs så fick jag nästan direkt sätta mig bakom ratten. En kille däremot – han fick börja med att läsa statistik över trafikolyckor i Sverige och vilka som löper en extra stor risk att krocka, skada sig eller till och med dö. Trafikläraren sa att detta upplägg faktiskt fungerade och fick unga män att tänka till innan de lättar på gasen.

För: det är inte gamla gubbar eller äldre tanter som ligger bakom flest olyckor. Det är unga män som saknar impulskontroll, som vill hävda sig, som har en övertro på sig själv och som saknar en förmåga att genomföra en riskbedömning.

Ska män få genomföra en intensivkurs?

Detta fick mig att tänka på en sak. Hur vore det om en intensivkurs i Stockholm enbart erbjuds till kvinnor? Tänk på saken. En intensivkurs är en komprimerad utbildning där man snabbt ska kunna lära sig köra bil, klara teorin och kunna hantera alla våra svenska trafikregler. Min intensivkurs i Stockholm kommer – om Gud vill – vara över på fjorton dagar.

Min stora brist är att jag aldrig tidigare kört bil. En ung killes stora brist däremot – den ligger i det mentala och i hans oförmåga att inse att han färdas i ett potentiellt mordvapen. Därför borde unga män istället få fokusera enbart på att lära sig att hantera sina impulser snarare än att växla, gasa och blinka på ett korrekt sätt i en rondell. Det lär man sig inte på två veckor. Kanske ska man höja åldern för män då det kommer till att ta körkort? Vad sägs om 18 år för kvinnor och 20 för män? Det borde ta udden av den värsta testosterontoppen.

Bäst att alltid skriva testamente

29 okt 2018

Många kvinnor flyttar in till sin sambo. När man är kär tänker man sällan på konsekvenserna. Man tror att kärleken ska hålla för evigt, och att ta upp sådant som kan hända om kärleken tar slut, eller någon dör kan kännas som så pass känsliga saker att man inte vill ta upp det när man är i början av ett förhållande. För många kvinnor är det en stor miss som man kan göra. Kvinnor får minder i lön och äger ofta mindre när det kommer till egendomar. Är man då inte gift med den som man bor ihop med, är det en stor miss. Åtminstone när det kommer till om man flyttar i sär eller när den ena går bort. Gör inte det misstaget.

Vad händer om någon i förhållandet dör?

Är man inte gift med den som man bor ihop med, ärver man inte varandra. Många tror att man har lika stora rättigheter när det kommer till samboskap och giftermål, men så ser inte lagen ut. Finns det inget testamente efter den som har gått bort ärver den sambo ingenting av den avlidna personen. Har man gemensamma barn, ärver barnen den som har gått bort, finns det barnbarn ärver de även av den som gått bort. Finns det inga barn, ärver föräldrar. Finns det inga föräldrar kvar i livet, ärver syskon. Finns det inga syskon, ärver syskonbarn. Finns det varken föräldrar, syskon eller syskonbarn tillfaller arvet Allmänna arvsfonden i Sverige. När någon avlider gör man alltid en utredning om det kan finnas barn, som man inte känner till, och som därmed har rätt att ärva den som har dött.

Ett upprättat testamente underlättar

Därför bör man alltid skriva testamente. Är man endast sambo, kan man testamentera hälften av sina tillgångar till en sambo. Barnen får oavsett hälften av det som tillfaller vid ett frånfälle. Det oavsett om man är gift eller sambo som fått hälften av arvet testamenterat. Är man gift med den man också är sambo med (man kan vara gifta och ändå bo på olika håll) underlättar det otroligt mycket om man en gång väljer att skiljas, men även när den andra dör. Har den som dör barn, som inte är gemensamma ärver de alltid oavsett häften av arvet, även om det finns testamente. Man kan aldrig testamentera bort arvsrätten till sina barn, nämligen. 

Man upprättar ett dödsbo efter frånfälle

När ens make eller sambo dött, upprättar en jurist ett dödsbo, där man utreder vilka egendomar och hur stort arvet är efter den som dött. Senast 3 månader efter dödsfallet måste man upprätta dödsboet och minst 4 månader måste det har registrerats hos Skatteverket. Då tar man reda på alla eventuella skulder och egendomar som kan finnas. Efter det göra man ett så kallat arvsskifte. Då registrerar man alla skulder och egendomar som den som dött har haft. Så till alla kvinnor med en partner; gift er och skriv ett testamente. Här kan du läsa mer om vad arvsrätten innebär: https://www.arvsrätt.nu.

Vem städar ert kontor i Stockholm?

24 okt 2018

Städbranschen har en frapperande övervikt av kvinnor. Det är väl ingen hemlighet, det handlar om djupt förankrad syn på vilka yrken som är manliga- och vilka som är kvinnliga. Ofta med två tydliga skillnader: är det tungt rent fysiskt så är det ett manligt jobb. Är det ett underbetalt jobb så är det ett kvinnligt jobb. Det som ger en extra krydda i detta är att den fysiska biten räknas olika.

En man - en snickare - som lyfter tunga plankor och tunga verktyg samt arbetar med sin kropp: han ska ha bättre betalt då han offrar sina axlar dagligen. En kvinna som arbetar inom vården och som lyfter tunga kroppar, en städare som står i allt annat än ergonomiska ställningar och som hela tiden tvingas lyfta på saker av varierande tyngd - hennes slit räknas inte på samma sätt. Att hon dagligen sliter ut sina axlar, knän och rygg saknar relevans om man tittar ner i lönekuvertet.

Jag kan bli så frustrerad om jag talar om detta med - primärt - män. Jag kan fråga om vem som sköter deras kontorsstädning och de svarar att det är någon äldre kvinna. Ingen vet vad hon heter, ingen frågar hur hon mår och ingen - absolut ingen - frågar om hon trivs med sitt jobb och sin lön.

Här har man en tydlig chans att förändra. Att säga till chefen att kolla upp vilka villkor de anställda har på den städfirma man anlitat för sin kontorsstädning kan faktiskt göra en gigantisk skillnad i slutändan. Detta förutsätter dock att chefen i fråga är beredd att sätta press och - om så krävs - häva ett avtal.

Billigast kontorsstädning blir dyrast i slutändan

De flesta väljer sin partner för kontorsstädning med plånboken, Har man sex offerter från företag i Stockholm så kommer man förmodligen att välja den billigaste. Det är inga konstigheter i det. Men, hur ser villkoren ut för de anställda på just det företaget och hur kan det komma sig att deras anbud är så lågt?

Det finns inga kollektivavtal, arbetstimmarna är förmodligen helt absurda och lönerna är katastrofalt låga. I många fall sker betalningen svart också. Det går liksom inte att vända bort huvudet i den här frågan då det till stort handlar om att utnyttja människor - läs kvinnor. Slutar en städare så finns det tio andra som är villiga att hoppa in. Troligt är också att de städföretag som väljs bort då deras anbud är dyrare kommer att se över sina verksamheter och kanske välja samma väg.

En slags lönedumpning som tydligen är helt okej då det kommer till städbranschen. Ponera att samma sak hände inom Byggnads och försök att inbilla er att det skulle vara folktomt där uppe på barrikaderna.

En uppmaning till alla er företagsledare, mellanchefer och ägare av företag: det kanske kostar några kronor mer att göra rätt val för er kontorsstädning - men det är pengar som i slutändan gör gott. På alla plan.

Vi avslutar med ett litet lästips som de flesta kontorsarbetare nog kan ha nytta av, hur man rengör sin datorskärm på bästa vis.

Bröstförstoring - för din egen skull

8 sep 2018

Jag har tidigare berört ämnet skönhetsingrepp och behandlingar som sker i syfte att se bättre ut och därmed också ge sig själv en möjlighet att må lite bättre. Det finns en uppenbar konflikt i detta som delar feminister i två olika läger. Antingen så är man totalt emot den utseendefixering som finns i samhället och ställer sig utanför detta. Något man gör genom att klä ner sig, inte raka sig under armarna, och genom att äta precis vad man vill-, när man vill och hur man vill.

Jag respektera detta - men jag står ändå på andra sidan. jag är lite mer liberal i frågan och jag väljer att se detta komplexa spörsmål ur ett annorlunda perspektiv än mina medsystrar. Jag tycker inte att det finns någon konflikt i att klä sig som man vill, genomföra exempelvis en bröstförstoring och samtidigt kämpa för en mer jämlik värld och ett bättre samhälle. Så länge en bröstförstoring sker för sin egen skull och inte för att någon annan - läs en man - vill det så tycker jag att det är ett berättigat ingrepp att göra.

Jag vet hur mycket ett komplex kan hämma

Det som jag tycker är talande är att det krävs mod för att strunta i allt och ställa sig utanför normer och krav som finns i vårt patriarkala samhälle. Och: ett komplex kan skapa en väldig osäkerhet kring sig själv, sin egen förmåga och vara hämmande för den egna utvecklingen. Jag menar att dessa två saker hör ihop.

Genomför en tjej som har olika stora bröst en bröstförstoring i Stockholm så kommer hon att må bättre av detta; det livslånga komplex hon haft över bröstens olika form och storlek försvinner och hon kan - tack vare det släppta oket - också börja ta för sig och kräva det hon har rätt till. Där har vi själva grundbulten i min egen ståndpunkt: jag tror inte att ett komplex försvinner bara för att man väljer att klä sig annorlunda eller för att man slutar att bry sig. Däremot kan ett ingrepp som en bröstförstoring bidra till en stor förändring.

Nyckeln ligger i att se till sig själv. Mår man bättre av att klä sig på ett sätt så ska man göra det - mår man sämre av någon typ av kroppslig “defekt” så finns det en möjlighet att göra någonting åt detta problem och därmed också må bättre. Jag menar inte att vi ska förvandlas till mjäkiga små pinuppor som lyder minsta lilla vink från männen. Vi ska inte bli Betty Boop-kopior. Det är våra kroppar och det är VI som bestämmer över dessa. En bröstförstoring är helt okej, så länge du kan komma över någonting som plågat dig och som kan göra sig till en bättre person.

Som sagt: det är en komplex fråga och jag är beredd på mothugg. En diskussion är alltid uppfriskande så hör gärna av er med era synpunkter.

Här kan den som vill läsa mer om hur en bröstförstoring egentligen går till.

Nya ögonbryn med 3D-tatuering

7 sep 2018

Den utseendefixering som finns i samhället i stort, och i Stockholm i synnerhet, påverkar så klart både män och kvinnor, men jag skulle nog vilja påstå att de ansträngningar vi kvinnor genomgår för att leva upp till skönhetsidealen är ganska mycket mer genomgripande. Det är mer jobb för oss tjejer, helt enkelt. Det är så klart till stor del vårt eget ”fel”, även om det skulle vara skönt att helt skylla det på att vi lever i ett patriarkat. Det är härligt att känna sig fin och ser vi andra tjejer som gjort någonting lyckat med sitt utseende vill vi gärna göra likadant.

Vi bantar, tränar, konsumerar smink och andra skönhetsprodukter, lägger ner hiskeliga summor på kläder och gör allt vi kan för att passa in i rådande skönhetsideal. Det är ingen bimbogrej, de flesta kvinnor lever så, även vi som kallar oss feminister. Det problem majoriteten av oss människor, män som kvinnor, har är dock att vi inte är födda med en fotomodells eller idrottsstjärnas utseende och kropp, och idealen de visar upp är i stor utsträckning ouppnåeliga för oss. Ibland säger även kroppen stopp.

Ögonbrynsidealen åker berg- och dalbana

Ta ögonbrynen och trenderna kring dem till exempel. Visst, det är kanske bananas att det går mode i ögonbryn, men nu är det som det är. På åttiotalet skulle de vara smala små streck som knappt syntes. Kvinnor stod med pincett framför sina badrumsspeglar och ryckte ut strå efter strå till brynen knappt syntes.

Snabbspola tio år framåt, till nittiotalet: nu ska ögonbrynen vara rejält tilltagna, buskiga och fylliga, och så där har det fortsatt fram till idag. Men för de kvinnor som ryckt bort så gott som hela ögonbrynen finns inte mycket kvar att bygga på när skönhetsoraklen påbjuder att vi ska låta dem växa igen. Det är nämligen så med ögonbryn att det inte är självklart att de växer tillbaka om man rycker ut dem. Ju äldre man blir, desto trögare blir det och till slut växer de helt enkelt inte. Det man plockar ut får man inte tillbaka. Många kvinnor har bara små sorgliga enstaka strån kvar efter sina ögonbryn och fyller i resten med smink.

Jag får väl erkänna

Inte kul. Inte minst med tanke på att ögonbrynen faktiskt fyller en praktisk funktion i ansiktet genom att hindra smuts och svett från att rinna ner i ögonen. Att ta en joggingtur utan ögonbryn är ingen höjdare. Hur jag vet det? Jag har själv noppat mina ögonbryn så att det knappt är något kvar av dem.

Visst, jag erkänner: Jag är själv, eller har i alla fall varit, ett offer för skönhetsfixeringen och har plågat mig själv medan jag försökt följa dess trender. För tio år sedan höll jag på att noppa ögonbrynen eftersom det var vad modet föreskrev och absolut, jag tog nog i mer än jag borde ha gjort. Sedan dess har jag haft konstanta problem med ögonbrynen. Det har tagit lång tid att få dem att växa ut och eftersom det sett så konstigt ut under tiden har jag noppat dem igen. Jag har i perioder också helt rakat bort dem och målat fake-ögonbryn med pensel och kajal.

Jag fixar brynen hos tatuerare

Men nu har jag bestämt mig för att tatuera in ögonbryn, med det de kallar 3D-metoden. Ok, jag vet vad ni tänker när ni hör begreppet tatuerade ögonbryn: två tjocka streck över vardera ögat som ser ut som att de är målade med tuschpenna. Men det är inte så det ser ut nuförtiden. Det de använder idag, har jag läst mig till, är en metod som heter microblading, där man skär in små små streck i ögonbrynen och fyller med färg. Varje hårstrå målas individuellt och resultatet blir superrealistiskt. Det går inte att skilja 3D-bryn från riktiga ögonbryn, om man inte känner med fingret. Och hur många går runt och känner på någon annans ögonbryn med fingrarna? Jag tänker så här: en tatuering håller i ett par år. Under den tiden ska jag inte röra de naturliga strån jag har och se om jag kan få ögonbrynen att växa tillbaka. Annars får jag väl fortsätta tatuera.

3D-tatuering i Stockholm

Här i Stockholm finns många salonger som erbjuder 3D-tatuering av ögonbryn med microblading och jag har beställt tid hos en seriös behandlare som enligt omdömena verkar ha gjort superbra jobb med tidigare kunder. Ok, det kanske är fånigt och icke-feministiskt, men det struntar jag i ärligt talat. Jag ser det som ett sätt att en gång för alla kunna strunta i mina ögonbryn och alla problem med dem, och i stället kunna ägna mig åt viktigare saker.

Vegetarisk och vegansk catering passar alla

28 aug 2018

Dags att vakna nu va? Den här sommaren och den extrema hetta vi sett över hela Sverige går liksom inte att ignorera och dra slutsatser om. Varför blev det så här varmt just nu; hur kan det komma sig att alla rekord sedan tidigare nu förpassats till silver- och bronsplats och vad är anledningen till att man i exempelvis Spanien och Portugal nått temperaturer som närmat sig 50 grader? Det handlar om global uppvärmning och ett överhängande klimathot.

Det är extremt läskigt att se. Och nästan än mer läskigt är det att höra på de som som vägrar se något samband mellan väder och hur vi lever. Inte sällan hör man hur en del säger att vi ska vara tacksamma för solen och att man inte kan dra några djupare slutsater av vädret i år - det var ju väldigt kallt i fjol. Idioti.

Här måste vi alla bidra och en sak som jag länge tryckt på handlar om vad vi äter. Kött är en av de största bidragen till miljöförstöringen - något som är vida känt. Jag har inte ätit kött på flera år, primärt av etiska skäl, och jag har försökt sprida det här budskapet till alla jag känner. Nu är det viktigare än någonsin och i helgen så lyckades jag faktiskt övertyga ett par kompisar att ta steget. Ett steg som kanske inte fullt ut är taget - men som ändå tagit dem, och andra, en bit på vägen.

Övertygade om att byta catering i Stockholm

För att göra en lång historia kort så skulle de anordna en fest där mat skulle serveras, mat som de bestämt sig för att catera. Här satte jag inte min stöt: vad sägs om vegetarisk catering i Stockholm? Till en början fanns inget större intresse, men då jag byggde upp mitt case genom att googla på Catering Stockholm + vegetariskt/vegansk så blev det annat ljud i skällan.

Det fanns ett så pass stort urval och spännande menyer att de inte kunde låta bli att bli imponerade. De beställde catering från en firma som hade både vegansk och vegetarisk meny - båda med ett stort urval dessutom. Resultatet? Succé!

Maten var toppen och prisvärd

Till och med den största köttvurmaren på festen fick erkänna sig besegrad. Den här maten var någonting utöver det vanliga. Härliga röror, spännande smaker och service - tack personalen - som gick utanpå det mesta.

Catering i vegetarisk tappning rekommenderas verkligen och jag hoppas att många gick från festen med nya infallsvinklar gällande sin kosthållning. Det går att laga fantastisk, välsmakande mat utan att det kommer från djurriket. Genom ett sådant ställningstagande så kommer vår planet att må bättre.

← Äldre inlägg

Här på ninaruthstrom.se skriver vi om feminism på riktigt och hur du kan applicera den i vardagen.