Finansvärlden – galen, förkastlig och jättespännande

Jag har en svårförklarad fascination för finansvärlden. Trots att den egentligen står för allt jag är emot; spekulationer med andras medel, girighet och någon sorts djungelns lag så kan jag inte låta bli att gripas av filmer om Wall Street och galna finansgenier som slår sig upp från ingenting för att till slut stå som kungar över ett imperium. Det bästa av allt är att finansvärlden enligt vissa med insikt kan vara precis så där galen och skrämmande även i verkligheten. Allt är inte fiktion och romantiserande, som när det till exempel ska göras spionfilmer.

Ska jag börja fondspara?

Jag äger inte en enda aktie och om jag gjorde det skulle jag antagligen sälja den illa kvickt för att få händerna på rena cash. Jag har nog för klena nerver för att klara spänningen med stigande och dalande kurser. Så har jag i alla fall känt hittills. Och återigen, jag är principiellt emot aktiehandel, det känns inte moraliskt rätt på något sätt. Men ändå...

Ska jag vara helt ärlig har jag börjat fundera på att lägga undan lite pengar varje månad i någon sorts aktieportfölj (brr, jag ryser bara jag skriver det ordet, det låter så lillgammalt på något sätt). Det verkar vara ett bra sätt att spara på och nu när jag faktiskt är på väg att segla upp i medelåldern så är det väl oundvikligt att dessa nyktra och vuxna tankar och funderingar kring framtiden dyker upp i skallen.

Småmulen framtid väntar

Jag har inte jobbat heltid ens ett år av mitt liv. Jag har jobbat ideellt, jag har engagerat mig och drivit kampanjer och jag har gjort tillfälliga jobb på frilansbasis. Jag har gjort det som krävts för att få ihop till hyran och kanske lite mer ibland. Nu visar sig detta med all önskvärd tydlighet i det orangea kuvertet som dimper ner på hallgolvet varje år. Det ser inte bra ut, kan jag meddela. Tjänstepension? Nix. Pensionssparande? Glöm det.

Är private banking lösningen för mig?

Om jag nu ska börja spara så känns det helt enkelt vettigare att göra det där pengarna har en rimlig chans att växa. Därför har jag börjat kolla på olika typer av fonder, kapitalförsäkringar och dylikt. Jag vet att mitt pensionssparande inte kommer att göra mig till Wolf of Wall Street, men det känns ändå lite pirrigt att komma lite närmare den där galna och obegripliga världen.

Jag har sett att det finns något som heter Private Banking, där ens fond- och aktieinnehav handhas av experter som placerar pengarna där de för tillfället har störst chans att växa. Det låter ju toppen,för då slipper jag ju ångesten över att ha valt fel. Men jag vet inte om det är galet dyrt med Private Banking eller om de bara tar någon procent av det man sparar. På vissa banker verkar Private banking vara förbehållet bara de rikaste kunderna och jag är ganska säker på att jag inte tillhör dem. Jag får luska mer helt enkelt.

Det får bära eller brista

Jag är medveten om att allt är ett korthus och att vi som lockas av indexfonder och ljusnande framtider antagligen bara är en skock får som får gå till slakt när allt kraschar. Det hände mina farföräldrar och deras generation när Teliaaktien och Ericsson gick åt pipsvängen och det kommer att fortsätta drabba folk som förlitar sig på blint på vad ekonomiska experter påstår. Men det jag har lärt mig av att läsa på är att det är viktigt med diversifiering, att dela upp riskerna på flera aktier och fonder i olika branscher och olika länder. På så sätt torskar man antagligen inte alla pengarna på en gång. Om det nu blir några pengar. Just nu känns det inte som att jag kan lägga undan en enda krona.

Den som vill läsa mer om private banking kan göra det på denna sajt: https://www.privatebankings.se.

7 feb 2019

Här på ninaruthstrom.se skriver vi om feminism på riktigt och hur du kan applicera den i vardagen.